signeratemelie.blogg.se

Skriver om det jag älskar: livet, njutningen, träningen och maten.

Orolig

Kategori: Allmänt, Löpning

 
Jag drabbades av en löparskada för ca 2 år sedan då jag tränade inför Lidingöloppet. 1 vecka innan loppet brast baksida lår. Inte skönt och fruktansvärt ovärt. I ca 1 år jobbade jag enbart med rehab och att finna rätt naprapat som kunde justera till min kropp. Det senaste året har jag varit smärtfri men väldigt svak i baksida och rumpa. Jag har kämpat för att få upp styrkan igen och började springa lite försiktigt. Och det gick bra, väldigt bra. De senaste 8 veckorna har jag följt ett löp-träningsschema för "nybörjare" och det gick superb, tills för ca 2 veckor sedan då det började smärta på samma ställe som min muskelbristning och det har inte riktigt gått över... Suck...
Är det så att jag aldrig mer kommer kunna pressa mig under löpning? Är det så att jag aldrig kommer kunna få njuta av en riktigt lång löpartur utan risk att det börjar smärta igen, eller värre att muskelbristningen går upp?

KOMMENTARER:

  • amanda säger:
    2014-06-24 | 18:43:29
    Bloggadress: http://amaandar.blogg.se/

    ah, vilken gullig vovve !! är det din ? älskar hundar,
    jag hade en liten papillon, 11 år, den dog, nu har jag ingen hund.

    jag tror att du kan göra vad du vill ! tror på dig !



    Svar: Tack, ibland måste man tro på sig själv. Det är väl det att man ofta har bråttom, alldeles för bråttom. Tålamod ;)!
    signeratemelie.blogg.se

  • Malin säger:
    2014-06-26 | 06:49:41
    Bloggadress: http://malin-malins.blogspot.se

    Gu va fin hund!
    Man måste verkligen ge de tid men tålamod är kanske inte alltid de lättaste. Speciellt inte när man börjar känna på de igen.

    Svar: Ja visst är hon fin!!Ja man måste försöka ha tålamod men det är svårt... Tack för peppen, det ordnar sig nog. Kanske jag hittar någon annan favoritträning på vägen ;)!
    signeratemelie.blogg.se

Kommentera inlägget här: